Funderar du på att skaffa omplaceringshund? Kanske har du till och med hittat en möjlig fyrbent kamrat på vår hemsida? Innan du fyller i en intresseanmälan vill vi att du läser igenom denna text och funderar på både för- och nackdelar.

När vi väljer ut lämpliga hundar för adoption bemödar vi oss verkligen för att lära känna hunden och dess beteende, men vi kan bara utgå från de upplevelser vi och personalen på hundhemmet får av hunden i den miljö den vistas. I ett nytt hem och en ny miljö kan hunden reagera på ett helt annat sätt, både på gott och ont. Hunden kan uppleva olika situationer som obehagliga och reagera med rädsla eller osäkerhet. Ofta har hundarna tillbringat lång tid i en karg och stressig miljö och det kan ta tid för den att landa. Hunden kommer att behöva din förståelse, ditt stöd och viktigast av allt: lugn och ro. Dina stora förhoppningar och förväntningar om mysiga gosstunder och roliga äventyr med din nya familjemedlem kan behöva stå tillbaka till en början, men i vår erfarenhet vägs detta väl upp av lyckan som följer på hundens kommande framsteg. 

Med det sagt kan det också gå fantastiskt smidigt och utan större problem! Det är långt ifrån alltid svårigheter uppstår och det kan vara både enkelt och roligt att följa hunden när den (i lugn takt) får upptäcka alla fördelar med det nya livet. 

Som ny ägare behöver du räkna med en anpassningsperiod som kan ta olika lång tid och där du kan göra mycket för att underlätta. De flesta av hundarna behöver trots att de är vuxna till exempel tränas i bland annat rumsrenhet och att gå i koppel. Detta, den viktiga säkerheten och annat inför hundens första tid kan du läsa mer om HÄR.

Avseende hundarnas hälsa, de vanligaste “medelhavssjukdomarna” vi testar för och annat hälsorelaterat kan du läsa vidare HÄR.

Hundarnas personlighet och behov

Vi väljer oftast ut hundar som är sociala och öppna, då detta brukar underlätta anpassningen till livet i Sverige avsevärt. De mer försiktiga och rädda hundarna vi valt är sådana där det förefaller finnas mycket att bygga på, i dessa fall är vi också extra noga med i vilken typ av hem de hamnar. Det är inte alltid en god vilja eller ens rejäl erfarenhet och hårt arbete räcker, vissa hundar behöver till exempel bo i en viss typ av miljö eller med trygga hundkompisar för att kunna blomma ut och må bra. 

Oavsett vilken hund det är så berättar vi allt vi fått veta om hunden från personal på hundhemmen, veterinär och om våra egna upplevelser av hunden vid besök. 

Hundarnas genetik

Varje hund är en individ med egen personlighet och egenskaper, trots detta behöver man alltid ta hänsyn till att de har en grundläggande genuppsättning som påverkar deras behov och fungerande. Det är inte alltid tydligt exakt vilka raser som förekommer hos hundarna vi förmedlar, men en generell typ brukar gå att urskilja. Det är viktigt att överväga om en viss hundtyp faktiskt passar dig och ditt liv och att denna bedömning får gå före personlig preferens gällande till exempel hundens utseende. Till exempel: en jakthund som inte hållit måttet i en spansk jägares ögon kan trots detta ha så pass stark instinkt att den inte går att ha lös utanför inhägnat område och en hund som avlats för att hålla efter hemgårdens ohyra kan ha mycket svårt att acceptera att familjens hamster faktiskt är både önskad och älskad. För vissa raser har vi direkta krav; hundar av spansk mastintyp förmedlar vi till exempel enbart till hus med egen trädgård och allra helst ljud-toleranta eller lite mer avlägsna grannar. Under rätt förutsättningar är dessa hundar de allra mysigaste och snällaste jättar, under fel förutsättningar vantrivs de snabbt och kan till och med utveckla potentiellt farliga problembeteenden. 

En trolig genetisk bakgrund är också en ypperlig ledtråd gällande vad en hund behöver för att ha kul och må riktigt bra! Både lekar, aktiviteter och allmän berikning kan anpassas till de mest påtagliga naturliga behoven. För en podenco kan 15 minuters sakta promenad med näsan i backen vara långt mer givande och tröttande än 45 minuters jogging, en aktiv bodeguero kan nöjt sova flera timmar efter att ha fått riva upp väl inslagna paket med en liten godisbit i. 

Hundens ursprung och tidigare upplevelser

Det är viktigt att känna till att vi inte alltid vet mer om hunden än det som står på hemsidan. Vi känner ytterst sällan till vad hundarna varit med om innan de kom till hundhemmet, de kan vara upphittade eller ha lämnats in utan förklaring eller beskrivning. Vanligen kan dock relativt välgrundade gissningar göras. Grovt yxat kan vi efter många års arbete med detta se några återkommande “kategorier” av bakgrunder. Med detta sagt kan alla hundar förstås inte sorteras in i en av dessa, undantag finns alltid. 

En stor kategori är övergivna eller bortsprungna jakthundar. Det finns en stor och mäktig “jaktlobby” i Andalusien, både privat och kommersiell jakt på små- och storvilt är mycket vanlig i området. Generellt ser jägarna hundarna som rena arbetsdjur. Hundarna hålls i grupper som bor i hundgårdar, lador eller i värsta fall uppbundna på korta kedjor. De får i stort sett enbart komma ut några gånger om året; under den relativt korta jaktsäsongen. De absolut vanligaste raserna är podencos av olika storlekar och varianter samt galgos, dessa används framförallt till att jaga kanin. Det är också vanligt med till exempel fågelhundar och hundar avlade för att jaga till exempel vildsvin och storvilt samt olika mixar av dessa raser. Inom kategorin finns också en väldigt skiftande standard av omsorg; en del jägare tillgodoser hundarnas grundläggande behov och håller dem mätta, torra och varma, tyvärr gäller detta långt ifrån alla. Efter infångandet kan en del av dessa hundar ha fått turen att få vistas i ett spanskt jourhem en period, för andra kan inomhusmiljön vara helt ny och okänd. 

Nästa kategori är hundar vars syfte varit att arbeta med annat än med jakt, till exempel som gårds- och/eller vakthundar, med ohyreskontroll eller med att valla får. Även här har de allra flesta hundarna bott utomhus och kanske aldrig satt sin fot i ett hem eller fått ligga i en mjuk bädd. Den spanska mastinen är den absolut vanligaste gårds- och vakthunden, även om det också förekommer många schäfrar, malinois och liknande raser som skall avskräcka inkräktare och vakta hus och hem. Den inhemska rasen Bodeguero är vanlig som “ohyreskontroll” medan Katalansk vallhund (Gos d’atura catala), border collie och spansk vattenhund är vanliga som vallhundar. Det finns anledning att påpeka att dessa spanska vattenhundar kan skilja sig åt i mentalitet från många av de svenskuppfödda som blir allt vanligare här hemma. I Spanien (eller i vart fall Andalusien) är vattenhunden generellt en mentalt stabil och självständig ras med hög arbetsmoral. 

En mindre kategori hundar är sådana som blivit resultatet av att hundar som övergivits, rymt eller saknar tillsyn parat sig med varandra. Detta kan leda till en uppsjö av fantastiska och ibland något märkliga mixar av raser/hundtyper. Det händer att en tik parat sig med flera olika hanhundar under löpperioden och att valparna i kullen därmed har olika fäder. Vissa av dessa valpar kan växa upp utomhus utan mänsklig tillsyn, andra gånger får mamman komma till hundhem innan eller efter det att valparna föds. 

Ytterligare en kategori är hundar som tidigare bott i ett hem men som av någon anledning inte fått bo kvar. Viktigt att veta här är att inställningen till hur man “ska ha hund” kan skilja sig åt mellan Spanien och Sverige även på andra sätt – både på gott och ont. Det finns till exempel inte samma vana att själv ombesörja en eventuell omplacering om sådan behövs, istället kan en familjehund bli övergiven eller lämnad på ett oerhört kargt och stressigt kommunalt hundhem (s k perrera) utan vidare omsvep. Man kan helt enkelt inte förutsätta att dessa hundar haft ett lättare liv än de arbetande. Ibland kan liten kontakt med människor vara att föredra före att ha bott med okunniga människor som kanske använt hårda uppfostringsmetoder eller inte tagit väl hand om hunden. Även hundarna som haft ett kärleksfullt och kunnigt hem kan ha påverkats negativt av att gå från denna miljö till en bur på ett stressigt och högljutt hundhem där de ofta får svårt att anpassa sig och blir kvar länge. 

Hundar av “bull-typ” är också mycket vanliga på hundhemmen, enligt spansk lag klassificeras de som PPP – Perros Potencialmente Peligrosos (Potentiellt farliga hundar) och kräver speciell licens för ägaren. Många hundar omhändertas av polis från ägare utan licens, och det kan bland annat med anledning av licensen också vara svårt att hitta hem för dem i spanien. 

Den sista kategorin är tack och lov en ganska liten sådan; hundar som utsatts för fruktansvärd vanvård och/eller fysisk misshandel. En del av hundarna har upplevt otänkbar grymhet. Det kan till exempel handla om jakthundar som “vanhedrat” sin jägare genom att inte vara duktiga nog och därefter “straffats” för detta eller hundar vars ägare tagit ut frustration och ilska på dem. Precis som i de flesta länder har även Spanien problem med till exempel djursamlare och skrupellös avelsverksamhet där hundarna kan fara mycket illa. Hundar reagerar, precis som vi människor, väldigt olika på potentiellt traumatiska upplevelser. Vi gör alltid en övervägning kring dessa hundars aktuella mående och vill att de ska vara stabila nog att klara av resan och ha goda förutsättningar att anpassa sig till en ny miljö. Med det sagt upphör vi aldrig att förvånas över hundarnas extrema motståndskraft, de allra flesta fortsätter att ty sig till oss människor med stor tillit. 

Ett livslångt ansvar

Det är ett stort ansvar att ta hand om en hemlös hund, det är viktigt att alla berörda parter är överens och positivt inställda. Det kan ibland vara mer arbete än vad man tänkt sig och om specifika problem dyker upp behöver man som ägare vara beredd att jobba med dessa. Vi vill också betona att professionell hjälp i vissa fall kan vara helt avgörande, att anlita till exempel beteendeutredare för individuell hjälp kan spara mycket tårar och i längden bli mer ekonomiskt än att gå kurser i grupp som kanske är mer generellt inriktade på vardagslydnad. Det allra viktigaste är då att hitta en professionell tränare med rätt utbildning och som använder sig av positiva träningsmetoder. Fråga gärna runt bland andra som adopterat spansk hund eller vänd dig till oss så kan vi hjälpa dig på rätt väg.

Trots eventuella svårigheter finns det få saker som är så givande som att adoptera en hemlös hund, allt det du ger får du tillbaka – många gånger om!